Mellan april och oktober 1925 pågick Paristutställningen eller Exposition International Arts Decoratifs et Industriel Modernes. För den mycket framgångsrika svenska paviljongen på utställningen var Svenska Slöjdföreningens ordförande Gregor Paulsson generalkommissarie.
Affisch för Parisutställningen 1925.
Det var på Paristutställningen 1925 som Sveriges goda rykte som en av de mest framstående konstindustrinationerna grundlades internationellt efter mottagandet av näst flest guldmedaljer av alla medaljer som delades ut för att premiera det bästa på utställningen. Det var också här som svensk design började finna sin moderna egenart och stil, vilket senare kom att benämnas ”Swedish Grace”.
Mottagningsrummet i den svenska Paviljongen.
Den svenska paviljongen ritades av Carl Bergsten, arkitekten bakom Liljevalchs konsthall. Utställningen hade fokus på arkitektur, konst och konsthantverk och var placerad vid Seinekajen bakom Petit Palace på ett stråk där många flanörer brukade passera. Här visades bl.a. Simon Gates över 70 cm höga Parispokal men även möbler av Carl Malmsten och Carl Hörvik, som nu finns att se i Nationalmuseums nya basutställning. Pelarna vid mottagningsrummet utsmyckades med relief av Anna Petrus.
Simon Gates Parikspokal.
Utanför byggnaden fanns skulpturer av Carl Milles och Nils Sjögren samt en gjutjärnsurna av Eric Grate. Det var dock bara en del av de svenska utställarna som fick plats i paviljongen och resterande verk fördelades mellan huvudlokalen Grand Palais och i bodar längs Esplanade des Invalides.
Svenska paviljongen under uppbyggnad.
Trots att utställningen rent ekonomiskt blev något av en katastrof – sammanlagt kostade den föreningen 25 000 kronor – vilket i runda slängar var 15 årslöner för Paulsson – var marknadsföringsvärdet för svensk konstindustri desto större och resulterade i en rad nya utställningsframgångar i bl.a. New York, Chicago och Minneapolis 1927, Barcelona 1929, London 1931, Paris 1937 och New York 1939.
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]