Den 15 september till 14 oktober 1945 visades Svenska Slöjdföreningens 100-årsjubileumsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm – detta var den andra jubileumsutställningen tillsammans med Bo bättre i Göteborg. Under namnet ”100 år och sedan…” visade utställningen upp föreningens historia även om det främsta fokuset låg på samtidens och konsumentupplysning.
100 år och sedan… producerades av Svenska Slöjdföreningens facksektion med Anders Beckman som utställningskommissarie och i arbetsgruppen ingick även Åke Stavenow – Slöjdföreningens ordförande, inredningsarkitekterna Birgit Holmstedt och Elias Svedberg, direktör Harald Rosenberg, konstnären Sven Erik Skawonius och textilkonstnären Göta Trädgårdh.
Utställningen började med en tittskåpexposé över föreningens första 100 år och därefter gick besökarna in i två möblerade lägenheter där två fiktiva par visade upp sin första bostad. Lägenheterna skiljde sig åt efter budget och vad varje liten detalj i boendet kostade presenterades. Bostadspolitiken togs också upp, med bakgrund av att knappt en tredjedel av landets familjer 1945 hade råd att hyra en modern lägenhet som uppfyllde den lägre trångboddhetsnormen (två personer per rum, köket oräknat.)
I fokus låg även konsumentupplysning, när marknaden öppnat upp efter krigsåren var det viktigt att befolkningen fick rådgivning för att kunna göra rätt köp. Marknadens möjligheter blev därför samlingsnamnet för de salar som visade upp de främsta föremålen ur den svenska produktionen. Utställningen var också den första av Svenska Slöjdföreningen som visade upp mode. Göta Trädgårdh hade valt ut plagg för ”en önskegarderob men inte en lyxgarderob.”, klassiska plagg som gick att kombinera på flera sätt, vilket blivit återaktualiserad i dagens hållbarhetsdiskussion.
100 år och sedan… blev mycket uppskattad och under öppningshelgen kunde köerna enligt Expressen ”konkurrera med Systemets morgonen den förste i månanden.” Ca 60 000 besökte utställningen under höstmånaden 1945.
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]