Det var mer än 20 år sedan jag senast besökte Tokyo – denna myllrande stad där husen är fogade till varandra på längden och höjden utan någon till synes sammanhållen planidé, utom möjligen färgskalan från vitt till beigt och där allt flätas samman av en väv av elledningar som hänger i stora klasar mellan husen. Och så plötsligt en ny eller gammal arkitektonisk pärla som glimrar i mängden, vilket kanske inte förvånar med arkitekter som Ando, Isozaki, Sambuichi och Sejima – den senare som jag hade nöjet att besöka 1997 och sedan locka till Stockholm Europas kulturhuvudstad 1998 med utställning på dåvarande Arkitekturmuseet.
Tokyo från en av stadens många skyskrapor, oktober 2018 (foto: Mats Widbom)
Allt sedan dess har jag förundrats över den ömsesidiga nyfikenhet och inspiration som finns mellan länderna i båda riktningarna och inte minst inom formområdet, något som både Eero Koivisto vittnade om nu under en av sina många inspirations- och arbetsresor till Japan och den japanske modedesignern Akira Minagawa med klädmärket Mina Perhonen, ja just det med finskt namn och inköp av Nordiska formklassiker att placera i någon av de sex butikerna i Tokyo. Hållbarhetstänket lyser dock oftast med sin frånvaro i detta land där precis allt slås in i plast. Aspekten att kvalitet är lika med hållbarhet är dock intressant och väl förankrad, dvs att föremål ska kunna vara så pass åtråvärda och materialet av sådan kvalitet att det är något man inte slänger utan snarare lämnar vidare till nästa generation.
Men kanske är det också kombinationen av likheter och skillnader i livsstil och synsätt i stort som fascinerar mellan länderna – likheter som t ex att ta av sig skorna när du går hem till någon vare sig närstående eller flyktig bekant. Eller den djupa förankringen i naturen, vare sig det handlar om svensk skogsterapi eller shintoismens besjälade träd. Eller teknikvurmen hos unga och tidiga adoptioner av nya tekniker som t ex digitalkamerorna i Japan eller det utbyggda bredbandsnätet i Sverige.
Japanska Trädgården på Nezu museet (Foto: Mats Widbom)
Ja det verkar onekligen finnas något särpräglat som knyter samman våra båda länder inom både livsstil och design. Delvis handlar det om ett sökande efter enkla och tydliga former med stark förankring i naturen med en kunskap och tillit till material och en saklighet utan för mycket dekor – något som även kommer till uttryck i Ingegerd Råmans och CKR:s uppskattade utställningar som båda var del av Swedish Design Moves Tokyo – och där Råmans utställning dessutom var formgiven av CKR.
Design talk: Akira Minagawa (Mina Perhonen), Ingegerd Råman och Ryuko Kida (Elle Décor) under DESIGNART TOKYO (Foto: DESIGNART)
Inte minst Ingegerd Råmans verk för tankarna till österländskt tänkande där tid, rum och objekt fogas samman till en helhet och där kopplingen mellan handen och tanken blir en orubblig länk i den kreativa processen. Detta blev också tydligt när Råman berättade under ett design talk om hur hon under 40 års tid arbetat med att dreja ”samma” tekopp om och om igen för att successivt förfina uttrycket. Jag tänker på den japanska filmregissören Akira Kurosawa som beskrev skillnaden mellan österländskt och västerländskt tänkande som att man i Väst läser 100 böcker en gång medan man i Öst läser en bok 100 gånger.
Sveriges ambassadör i Japan Magnus Robach inviger utställningen Ung Svensk Form 2018 och Swedish Design Moves Tokyo under DESIGNART TOKYO (Foto: Said Karlsson)
Men bredvid dessa mer sparsmakade uttryck frodas även det vilda, färgstarka och humoristiska och/eller det samhällsengagerade och aktivistiska – inte minst inom Ung Svensk Form där bilden av svensk design problematiseras genom sina olika uttryck när gränserna mellan vad som är konst, design och konsthantverk ofta suddas ut. Eller som Sveriges ambassadör i Japan Magnus Robach pricksäkert uttryckte det under invigningen av Swedish Design Moves Tokyo som del av 150-firandet av svensk-japanska diplomatiska förbindelser: ”Jag vet inte längre vad som är design”. I alla händelser lockade båda dessa kontrasterande facetter av svensk formgivning en entusiastisk publik till både utställningar och design talks och skapade en mötesplats för fortsatt utbyte mellan svenska och japanska designers – något som hela nio av de medverkande unga formskaparna i Ung Svensk Form kunde glädja sig åt. Låt oss hoppas att dessa nya kontakter kommer bära spännande frukt framöver.
VOLVO-chefen Takayuki Kimura och Sveriges ambassadör i Japan Magnus Robach betraktar Josefine Gennert Jakobssons Mural Dressing (Foto: Said Karlsson)
Ung Svensk Form 2018 under DESIGNART TOKYO (Foto: Said Karlsson)
Ung Svensk Form 2018 under DESIGNART TOKYO (Foto: Said Karlsson)