I maj månad för exakt 90 år sedan öppnade Stockholmsutställningen på Djurgården. Den nationella utställningen arrangerades av Svenska Slöjdföreningen med målet att visa upp det främsta av dåtida svensk arkitektur, konsthantverk och design och ses idag som startskottet för funktionalismen i landet.
Generalkommissarie för utställningen var Svenska Slöjdföreningens direktör Gregor Paulsson, som var en av de främsta förespråkarna för funktionalismens idéer i Sverige. Tillsammans med utställningens huvudarkitekt Gunnar Asplund reste de två under slutet av 1920-talet runt i Europa för att få inspiration till vad som skulle komma att bli en av Sveriges mest välkända och mytomspunna expositioner. Med inspirationen från sin resa byggdes Stockholmsutställningen på ömse sidor av Djurgårdsbrunnsviken, som då var en ganska otillgänglig del av Djurgården.
Här byggdes utställningshallar för bland annat glas och konsthantverk samt butiker med den s.k. corson – ett marknadsstråk i mitten av utställningsområdet som ledde fram till festplatsen där Asplund placerade huvudrestaurangen Paradiset och den välkända reklammasten med Sigurd Lewerentz ikoniska utställningssymbol. Därefter fortsatte corson längs vattnet och vidare till en intimare villagata med hus ritade av bl.a. Uno Åhrén och Sven Markelius. Längst bort låg ett nöjesfält med dansbana och på andra sidan vattnet ett akvarium och en campingutställning. Asplund använde flaggspel, flaggstänger, lyktstolpar och ljusramper som en viktig del av gestaltningen för att skapa ett imaginärt stadsrum. Det elektriska ljuset var centralt för att hålla samman utställningen och för att understryka utställningens geometriska formspråk. Fram till slutet av september besökte cirka 4 miljoner människor Stockholmsutställningen, vilket idag 90 år senare alltjämt är en oöverträffad besökssiffra för en arkitektur- och designutställning i Sverige.
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]