I likhet med Sverige har amerikanskt konsthantverk och slöjd fått ett uppsving med marknader, utställningar och craft workshops. En av de viktigaste arenorna för att koppla samman svenska, amerikanska och svensk-amerikanska aktörer inom området är American Swedish Institute (ASI) i Minneapolis.
Under dynamiska chefen Bruce Karstadts ledning har ASI de senaste åren höjt sig till en ny nivå i och med tillbyggnaden som gett nya rum till så väl temporära utställningar, workshops och seminarier som till ett större café och en välfylld museibutik. Och detta med en stilren arkitektur som skapat en intressant dialog med den gamla institutionsbyggnaden, beställd som bostad med tinnar och torn i början av förra seklet av svensk-amerikanen och tidningsmakaren Swan Turnblad.
Gamla och nya formspråk möts på American Swedish Institute i Minneapolis
Nyligen hade jag nöjet att medverka i tvådagarsprogrammet The Great Makers Exchange med ateljébesök, panelsamtal, workshops och utställningar. Och det är en nytänd rörelse med delvis nya förtecken som nu ser dagens ljus då hantverkstrenden även är kopplad till frågor som hållbarhet, migration och feminism – ja rent av har det blivit något av en aktivistisk motrörelse i dessa Trump-tider som lett till en starkare polarisering i landet och en administration som förnekar climate change, triggar främlingsfientlighet samt successivt skär ner på det statliga kulturstödet.
Claes Oldenburgs jättesked med tillhörande körsbär utanför Walker Art Museum
Precis som inom matkulturen lyfter konsthantverket fram vikten av att använda lokala material och naturresurser vilket gör det logiskt att ett av studiebesöken är på Urban Forage som brygger cider av fallfrukt som annars hade gått till spillo. Men än så länge dominerar snabbmatskedjornas ”junk-food” längs motorvägarna även om allt fler initiativ i vegansk och hållbar riktning dyker upp. Ett annat ”seminar by walking around” äger rum på feministiska Women’s woodshop där kvinnor i olika åldrar kommer för att lära sig slöjda skålar, boxar, skärbrädor och inte minst träskedar. Intresset för just ”spoon-woodcarving” har fullkomligt exploderat och flera av deltagarna i symposiet bär med sig träskedar och talar om dem nästan som individer. Allt verkar ganska logiskt i en stad vars mest fotograferade konstverk är Claes Oldenburgs jättesked med tillhörande körsbär i en skulpturpark utanför stadens ledande konstinstitution Walker Art Museum, ritat av Herzog & de Meuron.
Resultatet av timmars slit i Women’s woodshop
Flera deltagare på symposiet talar även om renässansen för konsthantverk som ett uttryck för ett ökat behov av det taktila och fysiska, att få använda handens kraft i en tid där digitalisering, smartphones och långa arbetspass framför bildskärmar äter dygnets timmar. Någon har till och med erfarenhet av slöjdande som terapeutiskt helande efter en längre sjukskrivning.
”Birch bark Beth” flätar näver 11 månader om året
Kopplingen till svenska hantverkstraditioner finns också förstås när Svensk-amerikanska institutet lockar deltagare från hela Minnesota. Snidade vrilskålar, halmslöjd, växtfärgning och näverslöjd har tydliga svenska referenser och här finns även svenska kontakter som etablerats, som t ex ”Birch bark Beth” som berättar hur hon via Facebook kontaktat och inspirerats av svenska konsthantverkaren och curatorn Aia Jüdes, som bland annat har utställningen ”Näver say näver” på sin meritlista. Björkbarks-Beth skördar björkbarken i Minnesotas lövskogar under en sommarmånad varje år och använder sedan resten av året till skapande och kurser som blir allt mer fulltecknade. Det sjuder utan tvekan av både kreativitet och motkraft i Minnesotas gamla svenskbygder!
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]