Sommaren 1955 ägde den stora Helsingborgsutställningen H55 rum och huvudarrangör var Svenska Slöjdföreningen, nuvarande Svensk Form. Utställningen var på många sätt en uppvisning i hur arvet från Stockholmsutställningen 25 år tidigare hade förvaltats och förändrats. På den smala piren – Parapeten – i Helsingborgs hamn visades det nya moderna boendet med nya bruksting från såväl inhemska som internationella utställare upp.
Till skillnad från Stockholmsutställningen 1930, som kom ur ett behov av att lösa bristen på bostäder och basvaror, så ville H55 visa och diskutera nya livsmönster, material och nya vardagsvaror med en stor framtidsoptimism och tilltro till den nya tekniken. Utställningens arbetsgrupp leddes av Svenska Slöjdföreningens ordförande Gotthard Johansson och dess direktör Åke Huldt – som också var utställningens generalkommissarie – tillsammans med Helsingborgs stadssekreterare Folke Andersson.
Utställningsentrén och H55:s bostadsavdelning låg vid S:t Jörgens plats vid Helsingborgs hamn medan resten av den 250 000 kvm stora utställningen placerades på den 800 meter långa och 33 meter smala Parapeten. Den som inte orkade promenera genom utställningen kunde ta minitåget Pacific Express för endast 70 öre och från hamnen till Parapeten gick färjorna Kvik och Kvickare. Det första som mötte besökaren som klev av färjan var nöjesfältet Hörnan med karusell, vattenrutschbana och restaurang. Därefter följde utställningshallen Strömmen där elektricitetens roll för det moderna samhället och boendet presenterades.
I Erik Ahnborgs avdelning Leka och lära fanns mini-zoo, trafikskola, skolbespisning och klassrum. Trafikskolan var som en stad i miniatyr där trädockor av Kay Bojesen övervakade trafiken. Därefter följde Carl-Axel Ackings Bar 55 upphöjd på metallpelare och med självservering för 500 gäster genom bricklunch som var den allra senaste trenden från USA. I utställningshallen Ombord visades hyttinredningar och en skeppsbrygga. Och i avdelningen för färg kunde man ta del av den senaste forskningen kring människans reaktioner på färg, under temat ”Vi är alla olika”. Genom en rosenträdgård, där man kunde dofta på den speciellt framtagna H55-rosen, nådde man längst ut på Parapeten där Bengt Gates huvudrestaurang samt två konstindustrihallar och ett modernistiskt kapell för kyrkokonst var placerade som grand final.
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]