Design- och konsthögskolornas examensutställningar är ett säkert vårtecken i staden, eller snarare ett försommartecken. En rundvandring på Konstfacks stora utställning där nyutexaminerade kandidat- och masterstudenter inom konst, design, konsthantverk och bildpedagogik visar upp sina examensverk, är ett inspirerande sätt att kunna läsa av olika strömningar i samtiden.
Trenden med allt öppnare gränser mellan konst, konsthantverk och design håller i sig och närmast förstärks – många projekt hade kunnat presenteras inom flera fack utan att väcka förvåning.
Här finns förstås inte oväntat de miljöengagerade projekten, som spänner från David Molanders hemmakompost i gränslandet mull och möbel och Åsa Johanssons pragmatiska odlingsvägg där plantorna frodas i upphängda terrakotta-tetror utan jord tack vare en sinnrik hydroponisk bevattningsteknik, till Johan Krantz idébaserade projekt In Flux Strategy där de kulturella begreppen identitet, liv och natur problematiseras genom en iscensättning som vittnar om att vår nya natur ”är en dynamisk enhet som förändras tillsammans med oss”.
Solo — i sällskap av mat av Sofia Almqvist
SköntGrönt av Åsa Johansson
Tid är ett annat tema – en långsamhetens lov som kan läsas som motvikt till den allt snabbare digitaliserade och konstant uppkopplade världen, t ex i Sofia Almqvists formgivna fat, skålar och bestick som närmast rituellt kräver sin tid att använda metodiskt och där själva måltiden blir något av ett sällskap för den som äter ensam och som aktiverar handen, hjärnan och känslan – ja som den totala kontrasten till snabbmatskulturens fokus på snabbhet och mättnad. Eller i Ida Brattmos textila bildvärld där den svarta tråden timme efter timme har dragits fram och åter och bildat distinkta styng över den vita duken tills mönstret av gundformerna cirkeln och rektangeln framträder tydligt. Här har den mödosamma men kontemplativa sömnadsakten blivit en del av verket. Tid är också ett bärande element i Heinrich Ehnerts examensprojekt Conditions for openness. Det är vackert, kreativt och kongenialt att se hur träspånskorgarna tillverkas successivt av tunna träspån i en handfull träställningar som sakta men säkert limmar fast varv efter varv av träspån till urnor i varierande storlek – allt beroende på den aktuella ljudstyrkan i rummet – en slags materialisering av ljud, tid och rum.
Stilla av Heinrich Ehnert
På Carl Malmsten Furniture Studies står som vanligt finsnickrad möbelkvalitet i fokus men också ett ökat intresse för det idébaserade och gränsöverskridande, som i Ola Hanssons projekt Fragment – en slags rumslig representation av psyket med en ”svart låda” med gömd nyckel djupt innesluten i en större transparent kub. 500 timmar kan det gott och väl ta att färdigställa ett av Malmstensskolans gesällprov med kvalitet i varje detalj – t ex hur man elegant fäller in ett gångjärn i en skåpdörr. Möbelbranschen efterfrågar allt fler finsnickare och möbeltapetserare men då måste man också vara beredd att efter skolavslutningen flytta till möbelriket Småland. Sverige är unikt i Norden genom att ha kunnat behålla möbeltillverkningen inom landet när många andra har lagt ut produktionen till andra länder. Låt oss hoppas att flera av de skickliga avgångsstudenterna från Malmstensskolan hittar dit. De flesta av möblerna är skapade för interiört bruk men Björn Sundelins lilla trappbord för utemiljö är det lysande undantaget. Med en enkel form, som sprungen ur ett enda kalligrafiskt penseldrag, adderar Björn Sundelin trappbord till det offentliga rummets gestaltning och bjuder in stadens flanörer att slå sig ned. Det är det enkla som är det svåra.
Björn Sundelins trappbord
På Beckmans examensutställning är det modeklassen som sticker ut mest. Under huvudläraren i mode Pär Engsheden har det individuella uttrycket premierats. Det är svårt att identifiera ett skolans dna i de 11 mycket olikartade kollektionerna och det är faktiskt befriande. Och inspirationen har hämtats från många olika håll, från sagovärldar, actionfilmer, sport och fritid, street culture och japansk manga. Ibland känns det mer utklätt än uppklätt men oftast inspirerande och imponerande efter många långa nätter av kreativt skapande i skolans ateljéer. Och störst lyskraft av alla har Antonia Larsson Pihl som skapat en oväntat mogen kollektion med en fusion av street och alpint som känns redo att vandra direkt ut på marknaden. Det är kaxigt, välskräddat, grafiskt elegant med ett eget formspråk som inte drar sig för att lyfta in det egna namnet Pihl som visuellt stark logo i kollektionen – ett namn som vi garanterat kommer få höra mer av i framtiden.
Antonia Larsson Pihls kollektion ALP[INE]
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox_01xp"]